Jag minns inte sist som solen sken på mig - den känns så långt ifrån och mörkret så nära. Jag vaknar i mörker, jag äter i mörker, jag går och lägger mig i mörker. Fram till att solen bestämmer sig för att titta fram får jag fortsätta tända ljus och mysa ner mig i filtar. Ganska göttigt nu när jag tänker efter.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment